kungemelie

sitter och funderar lite, ibland vill jag bara gå under jorden, bara dra från allt & alla. från alla jävla känslor jag har i mig. jag är kär. helt klart, men att vara kär är helt klart inte en jävla dans på roser. att tycka om någon så mycket så det gör ont i en, att tycka om en person som man skulle kunna ge allt för, man blir orolig och tror massa saker om personen att den ska vara med andra, eller inte ha lika starka känslor som en själv. men självklart är det helt underbart att vara kär, få det där ruset i kroppen då man bara går runt och ler, när man vet vart man har personen och den får dig att bli lycklig. jag vet att han gör mig till den lyckligaste tjejen i världen, att jag tänker på han innan jag somnar och när jag öppnar ögonen på morgonen så är det han jag tänker på. att vilja sitta på hans rum, kolla på något urdåligt program på tv med hans familj, att ligga i sängen och vakna och knappt fått någon sömn, det spelar ingen roll vad man gör bara man får vara tillsammans. att bara få kolla in i hans ögon och känna mina läppar mot hans. det är en dröm. finns inget som slår känslan i kroppen efter att ha varit med han. men samtidigt är jag så jävla rädd för att allt ska gå åt skogen, att allt bara ska ta slut. för helt seriöst så tror jag inte jag skulle klara av det igen, eh, fan vad depp jag känner mig idag. för det har inte hänt nått mellan oss som borde göra så att jag känner så här. men ändå slår tanken mig att jag kanske tycker om han mer än vad han tycker om mig. ne usch nu ska jag skicka ett godnatt sms till min prins, och sen krypa ner och sova och imorgon ska alla konstiga tankar vara borta för nu jävlar är det våran tur, våran tid, våran sommar, vårat år.