kungemelie

blir så arg på mig själv.
jag älskar dig än idag ja! jag vet, men jag orkar inte.
jag har byggt upp en mur för att inte bli sårad igen,
men så fort jag träffar dig så är allt borta
 kollar på dig och tänker inte alls på hur ledsen du gjorde mig,
hur mycket jag grinade för jag saknade dig?
vet inte hur du känner men vet att du är ledsen för hur det blev
men ja då? jag fick ta allt, gå igenom det ensam.
det är självklart jobbigt för båda men det var mig du
lämnade jag fick stå ensam och känna mig sviken.
än idag tänker jag på dig....oftare än du tror och mycket oftare
än vad jag själv vill erkänna. men det gör jag och för några minter
i min rosa värld är jag lycklig igen, jag är med dig och allt är bra.
 men det är inte så det funkar tyvärr.
du gjorde min sommar, och det är jag tacksam för.
jag sitter nu och tänker på hur sjukt det är att jag fortfarande blir knäsvag av att
se dig, att jag blir nervös och säger saker som blir fel.
jag blir helt enkelt dum av dig.
men hur ont det än gjorde, och hur ont jag än har nu
kan jag inte sluta hoppas på att det ska bli nått igen,
helt sjukt. men jag vet ingen kille som kommer någonsin kunna bli finare än dig i mina ögon.
JAG VET JAG ÄR SÄR!